Vänskogar: Timrå – Hökarängen – Replot – Vasa – Pojo – Ekenäs

- åk till Finland där kan du köpa skog.


I konstutställningen Vänskogar finns resultat från intervjuer med skogsägare Kjell, Peter, Ralf och elever från Yrkesakademin omvandlat i objekt och rum som visar på delad vänskap och utbyte av kapital, d.v.s. någon form av värde som kan sysselsättas för att skapa mer värde.
Vänorter och vänskapsband över gränser är ofta förknippade med att man utbyter kunskap mellan varandra, och att man ger gåvor som bevis på att utbyte har skett. I utställningen kan man se gåvor och objekt, skulpterade objekt, likt souvenirer, formad utifrån samtal med de som deltagit i arbetet med Vänskogar: Timrå – Hökarängen – Replot – Vasa – Pojo – Ekenäs


För fyra år sedan fick jag rådet av en skogsägare i Timrå kommun, Västernorrlands län att åka över till Finland och köpa skog. Timrå är en fd. industriort där skogsindustrin har varit betydande för hela regionens uppbyggnad. Jag var där för att jag ville undersöka relationen mellan folket och dess syn på konsten idag, i ett perspektiv där befolkningen har en långt historia med protester och politiska konflikter till konst. 1998 fick starka folkprotester mot en offentlig skulptur och en konsthall den ledande socialdemokratin på fall efter obruten makt sedan kommunalvalen infördes.

Mina försök till samtal med timråborna om värdet på konst och kultur blev inte lätta och det ledde till att jag istället valde att prata om värdet på skog och skogsindustrin för att sedan närma mig frågor om konstens värde för en ort som Timrå. Från industri till skogen kunde jag prata om råvaran ämnet och fråga vad konsten är värd? och vad ett träd är värt?
I samband med det fick jag svaret att åka till Finland för där kan man köpa 1 ha skogsskifte.

I Vasa fick jag kontakt med seniorsnickarna på Arbis som träffas tre gånger i veckan varje månad för att snickra och slöjda ihop. Jag deltog på deras återkommande snickarträffar och därigenom fick jag kontakt med skogsägare som bjöd in mig till deras skogsskiften för att prata om skogsbruk, naturbruk och om deras val av trädbestånd.

Genom dem kom jag även i kontakt med Yrkesakademin för skogsmaskinförare i Gamla Vasa. Jag fick följa med till skogen på en lektion med skogsmaskiner för att prata om synen på framtida skogsvård och drivning av skog.

I Västernorrland överlät Kjell Söderlund en privat skogsägare 3 hektar för ett
tanke-experiment att odla upp skog för befolkningen i Timrå kommun. För att investera långsiktigt eller kortsiktigt i en konsthalll med betalt virke från bestånden på skogsskiftet.

Ett förslag var att odla julgranar och sälja dem efter 8-10 år och köpa snickarvirke för att bygga En konsthall på 25 kvadrat. Något jag skrattade åt tills jag fick veta i Ekenäs att julgranar var en bra affär, och i Ekenäs på Pro Artibus började jag få en inblick i vad en konstsamling har för kulturellt värde för finlandssvenska minoriteten.

- du kan få en masurknöl på 40kg att ta med dig till Sverige.

Kåre Pihlström gav mig en färsk masurknöl på 40kg från sitt skifte. Jag kunde omöjligt ta med mig den hem, istället tog jag en silikonform på knölen och tog den med över till Sverige för att gjuta knölen i plast. Knölen är nu tillbaka till Finland i utställningen.


Tack till:
Platform, Pro Artebus, Korsholm kommun, Ralf Holmberg, Lasse Gullberg, Maria Nordbäck, Kåre Pihlström, Peter Wisbacka